Åren kom, och livet i staden gick vidare.
Krig rådde mot ryssarna. Av detta, märkte folket i Hudiksvall,
att pålagorna och skatterna höjdes.
Några blev också utskrivna som båtsmän och knektar.
Någon gång, inkvarterades också soldater i staden, i väntan på
att fraktas över havet, till striderna i Ryssland.
De följande åren, flyttade många nya borgare in. Staden började
på allvar att växa.
Ett yrke som alltmer började att bli representerat, var fiskarens.
Folk började mer och mer, att inse lönsamheten i denna näring.
Fisket bedrevs, huvudsakligen, ute vid de stora fiskeplatserna,
runt Agön och Bålsön.
Hantverkskåren, utökades också, skräddare, glasmästare, hampspinnare
och sämskare, tillkom.
Men ännu fanns inga kopparslagare representerade. Dessa verkade
huvudsakligen i Delsbo. Där hade de sina kopparhammare anlagda i,
Stömne, Klubbo, och Glomboåarna.
Det var nog bristen av lämpliga forsar runt Hudiksvall, som ledde
till att ingen ville flytta dit.
Trots att många kungliga befallningar hade utgått till kopparslagarna,
att flytta in till staden, så tycks ingen ha velat hörsamma dem.
1592, avled konung, Johan III.
Sigismund, hans son, blev då kung av Sverige.
I Hudiksvall, avled också under denna tid, kyrkoherden
Nils Olai.
Till hans efterträdare, utsågs, Hans Johannis Grise, från
Roslagsbro.
1595, slöts äntligen freden med ryssarna. Narva blev i och med detta, svenskt.